• Julia

Afrikas pärlor

Uppdaterad: 8 sep 2019




Mitt hjärta har precis som trummornas rytmiska dunkande börjat slå för Afrika, en kontinent som är rik på så mycket. Afrikahjärta är nog något som de flesta som besöker kontinenten får.

Uganda ansågs av Churchill vara “The Pearl of Africa”. Jag menar att det är människorna som är Afrikas pärlor. Jag har fått möta flera som har satt avtryck i mitt liv och förändrat mitt sätt att se på saker.


En av dem är Jonan. Han är 12 år och bor på Bussi Island, en ö som ligger ute i Viktoriasjön.


Fattigdom, låg utbildningsnivå, alkohol, polygami och aids är några av problemen som existerar på ön. Svårigheterna som finns där inverkar på varandra och gör att det blir en ond spiral. Eftersom fattigdomen gör att många barn inte har råd att gå i skolan får det konsekvenser för deras egen framtid men också för öns och nationens.

Jonan är bara en av alla de pojkar som tvingas arbeta istället för att gå i skolan.

 Vi möter honom en tisdagsmorgon när han är ute och vallar kor. Det är hans jobb. Men inget som han vill göra. Egentligen drömmer han om att få fortsätta att gå i skolan. För mig som snarare drömde mig bort från skolan blir det så ogripbart att det som för mig är en självklarhet och en obligatoriskhet inte är det för alla.


Jonan har ingen möjlighet att själv förverkliga sin dröm eftersom hans föräldrar inte har råd att betala skolavgiften. Hans föräldrar jobbar med ananasodling och tjänar ungefär sex svenska kronor tillsammans varje dag.



När den lille killen sitter och berättar om sin situation så börjar jag fatta att jag har fått så otroligt mycket serverat gratis i mitt liv och jag har så många tacksamhetssaker som jag inte ens tänkt på att tacka för innan. Jonan bor inte tillsammans med sin familj eftersom hans jobb inte är i samma område som föräldrarnas hem. Tillsammans med sin bror hyr de ett litet rum av arbetsgivaren. Vi frågar om vi får följa med dem hem. Det får vi. Jonan lämnar korna och leder nu istället oss till platsen där de bor. Inte en ljusspringa tränger sig in i det mörka rummet. Det som finns är en tunn madrass och en filt.


Jonan drömmer om att få börja skolan. Det kostar inte många hundralappar för att han ska få möjlighet till det så vi bestämmer oss för att göra verklighet av den drömmen. Erikshjälpens samarbetspartner Reedemed church driver en skola där ute på ön. Utifrån barnkonventionen kämpar de för att barn som lever i fattigdom och utsatthet ska få ett bättre liv. Ett av fokusområden är just barns rätt till utbildning.




Ett annat starkt möte hade vi med en gammal kvinna som bor på samma ö. Hon heter Madelen, är 80 år och lever ensam i en förfallen lerhydda. Hon har en son, men han är alkoholiserad och behöver själv hjälp och kommer dit och äter.


Under min skola har vi pratat om seedproject. Det är små projekt som är tänkta att så ett frö på något ställe eller i någons liv. Att praktiskt och konkret visa Guds kärlek till människor. När vi träffade Madelen ville vi så ett litet frö i hennes liv. Vi hjälpte henne att bygga om hennes kök, som bestod av fyra pinnar och ett sönderfallet plåttak och hennes badrum. Total kontrast i jämförelse med våra svenska hus. Det är inte golvvärme och varmvattendusch som är aktuellt när man bygger badrum på Bussi Island. Det gäller att ta till vara på det som finns så vi satte plantor i en kvadrat och fick sen hjälp av skolbarnen att hämta stenar som vi pusslade ihop till ett golv. Vi satte också dit en skylt där vi skrev badrum på Luganda. Jag kommer aldrig att glömma hennes reaktion. Hennes tårar började rinna och det gjorde mina också. Tänk att några få av våra timmar faktiskt kunde få betyda något för henne.



Jag är tacksam för några av alla Afrikas pärlor som var och en skimrar på sitt unika sätt som jag fått förmånen att möta på min väg.

  • Black Facebook Icon
  • Black Twitter Icon
  • Black Pinterest Icon
  • Black Flickr Icon
  • Black Instagram Icon

© 2023 by The Mountain Man. Proudly created with Wix.com